Pilgrimsleden S:t Olof                
Det finns tre pilgrimsleder till Trondheim, en av dessa är pilgrimsleden S:t Olof som leder genom Medelpad och Jämtland. En sträcka, den mellan Torpshammar - Borgsjö, går genom Klöstre by fram till Getterån. Vidare mot Gissjön och från Gissjö by tar man sig sedan fram till samhället Fränsta, där Torps kyrka - byggd 1785 - är belägen vid Torpsjön. Kyrkan har en dopfunt från 1100- talet, väggmålningar gjorda 1925 av Yngve Lundström samt en altartavla av Carl Hofverberg. Där finns också en 1200-talsskulptur av S:t Olof, skulpturen är snidad i ekträ. Från Torps kyrka kan man vandra Kyrkstigen efter Torpsjöns norra strand till Byforsen och efter ungefär 1.5 km är man framme vid sveriges längsta träbro Vikbron byggd 1888. Kyrkstigen var fram till början av 1700-talet den allmänna farvägen.

Torpsjön med
Torps kyrka i bakgrunden
3_0532-l.jpg

Historik  

S:t Olof var född i Norge 993 och hans egentliga namn var Olav Haraldsson. Redan i tonåren deltog han i vikingafärder runt östersjön, Danmark och Holland. År 1013 blev han döpt i Rouen i Normandie. Han blev - efter att år 1015 ha erövrat sitt hemland - kung av Norge och var då bara 23 år. Knut den Store av Danmark fördrev Olav ur Norge år 1028 och Olav försökte sedan med svensk hjälp återerövra sitt rike. Detta lyckades inte och han stupade den 29 juli 1030 vid Stiklastad.
Då Olav efter sin död blivit helgonförklarad av biskop Grimkel placerades ett skrin med Olavs kvarlevor i Nidarosdomen (domkyrkan i Trondheim) och några år därefter började människor vallfärda till kyrkan. S:t Olof, eller Olof den Helige, blev dyrkad som Norges skyddshelgon i hela Norden under medeltiden.

Sägnen om S:t Olofs källa

Sägnen handlar om när kung Olav och hans krigare var på väg till Norge 1030 och stannade till i Borgsjö. Där fanns inget vatten att dricka, men när kungen stötte sin stav i marken rann genast en källåder fram på denna plats. Hästarna behövde också få dricka men man hade inget att hinka upp vattnet i. Kungen satte sig på en sten och då inträffade det märkliga att stenen mjuknade under hans tyngd och urholkades till en skål som hästarna kunde dricka ur.